Första generationen av Transit Connect kom 2002, och ritades av Peter Horbury som vi mer förknippar med Volvos design. Nu efter elva år ser vi en helt ny Transit Connect. Nykomlingen finns i två versioner – som skåpbil eller som sjusitsig minibuss – då med namnet Tourneo Connect. Skåpversionen finns i två storlekar, SWB som står för engelskans ”short wheelbase” och LWB ”long wheelbase”. Detta syftar på kort eller långt axelavstånd. Skillnaden mellan de båda är som också karosslängden 40 centimeter. Två utrustningsnivåer finns också att välja mellan. Som bas är det Ambiente och Trend som den övre nivån.

Jag lastar genom de båda bakdörrarna som går att öppna i 180 grader. Skulle man föredra en baklucka som öppnar uppåt likt en kombilucka går det att välja till, liksom att få glasrutor i båda versionerna. På höger sida har nya Connect en skjutdörr som standard. Vill man även ha en skjutdörr på vänstersidan så går det att beställa till.

Bra komfort

Både inredning och instrumentering är personbilslik. Komforten är riktigt bra bakom ratten. Utöver förare finns här i bästa fall plats för två passagerare där alla tre har såväl trepunktsbälte och nackskydd. Framför den fyrekrade ratten har jag två runda instrument – varvräknare och hastighetsmätare i ett kluster. Mellan dem en färddator. Överst på mittkonsolen finns en sjutumsskärm som man kan beställa till med navigation (+10 800 kronor). Då får man också backkamera vars bild visas i backspegeln då jag lägger i backen.

I trafik känns och fungerar Transit Connect mycket bra. Den kompakta karossen gör bilen smidig och lätthanterlig. Ford har fått mycket beröm för sin 1.6-liters bensinturbo EcoBoost på 150 hk med automatlåda som även finns att få till Connect. Annars är det 1.6 TDCi som gäller med 75, 95 eller 115 hk. Samtliga med start&stop-teknik och fem- eller sexväxlad manuell låda. Och liksom nya Transit Custom är Connect framhjulsdriven.

Länder med stark trafik som exempelvis Tyskland har gjort det länge och samma metod börjar nu användas även här hemma, man stänger helt av vägen vid en olycka. En avstängning som kan vara i timmar om man har otur.

När man sitter där instängd mellan viltstängslen på motorvägen, eller kanske på Ölandsbron, så påminns man så småningom med kraft om de senast druckna kopparna kaffe. Men nu det finns en räddare i nöden som elegant klarar problemet.

Anatomisk öppning

TravelJohn är en påse med en anatomisk öppning som passar både män och kvinnor. Hoprullad ryms den i handflatan, fullt utvecklad rymmer den upp till 800 milliliter vätska. Det ”kaffe” som lämnar kroppen får materialet i påsen att absorberas och förvandlas till en gelé som gör påsen lukt och läckagefri.

Sitter du ännu längre tid instängd i bilen kan det vara bra att veta att den kan återförslutas och användas flera gånger. Sen kan du helt godkänt slänga påsen i en vanlig soptunna.

Tre påsar kostar 85 kronor.

Det är väl bara fronten som gör att det går att känna igen Jeep Cherokee som en Jeep. Jeep kallar det vattenfallsgrill men ta en titt på grillen och ni känner direkt igen Jeep från årtionden tillbaka.

Vi vandrar i solskenet utanför de fina tegelhusen på Fiat-gruppens testbana Balocco en timme söder om Milano. Jeep har samlat oss i en vacker utomhuslokal och designteamets Bill Zheng håller en fläckfri presentation där han berättar hur snygg Cherokee är. Hur linjerna på sidan ger bra aerodynamik och rätt utseende. Hur de nya led-lamporna med gömda strålkastare ger Cherokee dess ansiktsuttryck. Att till och med hjulen och bakluckan designats för att luften ska släppa taget så bra.

Zheng är skicklig. Men när han visar upp den centrala instrumentbrädan och visar en bild på en gammal grill från en militär-Jeep anar jag att Jeep-folket kanske tänkt för mycket.

Som alla andra

På något sätt blir det inget eget över formen. Jeep Cherokee ser ut som alla andra mellansuvar och crossovers där ute. Se bilen rakt från sidan och det är svårt att skilja den från en hel mängd andra konkurrenter.

Zheng pratar vidare om hur smart Jeep tänkt när det gäller interiören. Senare – när jag sitter i bilen – är det bara att hålla med. Jeep har snygga material som känns exklusiva. Det är bra utrymme, bra komfort och det här måste vara den överlägset tystaste Jeep jag kört eller åkt i. Visst, asfalten i Italien är inte lika kornig som i Sverige men bilen är verkligen tyst.

Det är bra – det kommer svenska bilköpare att uppskatta. Men Jeep har inte lyckats med instrument­panelen – trots två bildskärmar och ett sedvanligt infotainmentsystem. Men trenden i dag är färre knappar och en ­renare design – här ligger Jeep några år efter de allra ­vassaste. Jag tror mig till exempel veta att Volvos nya XC90 är ­något alldeles extra vad gäller inredningen och instrumenteringen.

Jeeps varumärkeschef för bland annat Europa, Chris Ellis, pratar om Jeeps köregenskaper och helt unika förmågor i terräng. Enligt Ellis ska Jeep Cherokee på allvar kunna konkurrera med Volvo, BMW och Audi. Ehh, jag tror kanske att Ellis behöver sätta sig i en Audi Q5 eller en BMW X4. Eller till och med en Volvo XC60. Cherokee har en bit kvar tills den känns lika kompakt och direkt i sina reaktioner på ratt och pedaler.

Traditionell glidarbil

Jeep Cherokee är mer en traditionell amerikansk glidarbil ute på vägen – men det låter kanske inte lika häftigt att säga om man är i Ellis kostym. Jag gillar ändå komforten med enormt sköna stolar – för den typen av körning – och den nya niostegade automatlådan. Den kunde vara lite reaktionssnabbare – men den är klasser bättre än det Jeep haft tidigare.

Men för mig är en Jeep Cherokee framför allt en fyrhjulsdriven bil med möjligheter att köra i terrängen.

Och det är här som Jeep Cherokee blir unik – där den har något som ingen annan har.

Jeep har utvecklat fyrhjulsdriften där du köper bilen med tre olika system: Active drive 1, Active drive 2 och Active drive lock.

Vi kör bilen med Active drive 1 på landsväg och Active drive lock i terrängbanan. Drive 2 är användbart, men ­tyvärr går det inte att köpa en bil med det systemet i Sverige, inte än – här gäller Drive 1 eller värstingbilen Trailhawk med ”allt”.

Graviditet och barnafödande tvingade finska Emma Kimiläinen till ett par sabbatsår från bilracing. Nu är hon tillbaka, och hennes debutsäsong i STCC innebär att hon blir första tjej i klassen – på 15 år.

Emma växte upp i Vantaa utanför Helsingfors och körde Go-Kart redan vid tre års ålder, ändå var det inte alltid givet att det var racing hon skulle syssla med.

– Det var egentligen 2004 när jag körde internationella tävlingar som jag bestämde mig för att satsa på motorsport. Innan dess höll jag på med massa andra sporter, till exempel basket och karate.

Några års avbrott

Efter framgångsrika år på svensk mark med bland annat Formel Ford och Radical blev det några års avbrott för Emma.

– Jag och min man bestämde oss för att skaffa barn och då blev det ett par års uppehåll från racingen. Vår dotter fyllde ett år för en månad sedan”, säger hon med ett stort leende på läpparna.

Ny bil och nytt team för dig. Var har fokus legat under försäsongen?

– Givetvis på att komma in i det bara. Att alla förstår varandra i teamet och att öva på att köra med bilen helt enkelt.

Teamchef Daniel Haglöf stämmer in.

– I rekryteringen av en ny förare så var Emma alltid högintressant. Hon har varit borta från racing ett par år, men jag vet att kan man köra bil så kan man köra bil, och det bevisade hon på testdagarna.

Hur länge har ni haft koll på Emma?

– Jag har haft Emma i bakhuvudet sedan resultaten i Radical när det var stort. Teamet har varken jättestor budget eller ett rykte som Polestar och WestCoast, så vi väljer att satsa långsiktigt på en ung förare.

Med nya regler och en pågående generationsväxling har årets STCC-säsong alla förutsättningar att bli mycket spännande och händelserik. Det är många förare som är lite osäkra på vad man kan förvänta sig eller vilka realistiska mål som ska sättas upp, vilket även speglar av sig på Emma.

– Första året blir en del att lära sig, men några pallplatser vore så klart kul, säger hon.

– Jag har egentligen inga förväntningar på säsongen, allt handlar om att komma in i det så snabbt som möjligt bara och göra allt man kan så får vi se helt enkelt.

Lagt ner tid

Inte nog med alla förberedelser kring bilen och teamet, Emma har lagt ner mycket tid på sin fysiska status inför årets säsong.

– Jag tränar på gym regelbundet. Kondition och styrka är mycket viktigt inom racing. Det är en del av resultatet och marginaler kan avgöra.

Emma har många års erfarenhet av svenska banor, men även från Tyskland och England där hon har bott.

– Förutsättningarna i Finland med banor och så är mycket bra, men i Sverige och även ute i Europa där jag har varit finns det fler klasser och tävlingar. Intresset i Finland ligger mer på F1 och Rally, men nu när jag kör STCC i Sverige är de så klart nyfikna på hur det går för mig, och prinsen. De är helt galet intresserade av kungahuset, säger hon med ett skratt.

Finländskan ligger på tionde plats i mästerskapet inför racen i Göteborg, som en följd av hennes otur i premiärhelgen på Ring Knutstorp, då hon krockade två gånger – med just Prins Carl Philip.

– Jag fastnade som en korv i bröd, sa hon efter de incidenterna.

Banan i Göteborg är lite mer internationell. Visst borde det passa dig?

– Jag har ju inte åkt där tidigare, så jag måste erkänna att jag inte vet så mycket om banan, säger hon och skrattar till.

– Men eftersom jag har kört i andra länder där det är lite fler raksträckor, och här i Norden där det är tightare, så passar alla banor mig. Det spelar ingen roll var vi kör, säger hon självsäkert.

Om Emma Kimiläinen får anledning att jubla i Göteborg återstår att se, men förutsättningarna är goda – och räkna med att hon kommer göra allt för att vinna.

Subaru förknippas ofta med robusta bilar, byggda för att klara av riktigt dåliga vägar. Och visst, den japanska biltillverkaren har fyrhjulsdrift i alla sina modeller och det är få som slår Subaru på fingrarna i vinterväglag eller på leriga vägar på landet.

Men Subaru är mer än bara framkomlighet. Tittar man på den senaste versionen av Subaru Legacy som lanserades i oktober 2009 upptäcker man snabbt att den också har helt andra kvaliteter.

Legacy har blivit en sofistikerad bil, den upplevs som elegant och välbyggd. Komforten är bra och man sitter riktigt skönt på alla platser i bilen. En riktig långfärdsvagn.

Rolig att köra

Samtidigt är bilen rolig att köra. Syrningen känns pigg och chassit hänger med bra när det provoceras.

Subaru använder sig av boxermotorer i sina bilar. Och den första dieselversionen kom till Sverige 2007. Den var efterlängtad – men blev det en kalldusch för många. Maskinen hade en del barnsjukdomar och flera ägare fick uppleva motorhaverier. Motorer tillverkade efter maj 2008 är ett betydligt tryggare köp.

I testbilen känns motorn pigg och vridet är bra. Perfekt motor för den som ofta kör långt eller som ofta drar tunga släp. Förbrukningen är klart acceptabel, vi håller oss kring 0,55 liter per mil på landsvägen.

Bättre inredning

I och med den nya versionen som kom i slutet av 2009 blev inredningen också bättre och snyggare. Har man turen att hitta en bil med skinn känns den rentav lite lyxig. Allt är praktiskt och funktionellt, dock så finns här – som vanligt när det gäller Subaru – rätt mycket plast. Kan man leva med det så har man här en riktig pärla till bil.

Subaru har i regel ett mycket bra andrahandsvärde, det här verkar vara bilar som folk ogärna släpper ifrån sig. När det gäller senaste versionen av Legacy sedan har de dock börjat krypa neråt och ligger nu en bra bit under vad man får betala för en kombi. Runt 140 000 kronor får man betala för en årsmodell 2010 med dieselmotor och under 10 000 mil på mätaren. Det är bra för en så här pass mångsidig bil.

Föraren, en 21-årig man från Glasgow, sågs av en bilförare som körde om honom. Vittnet som satt i passagerarsätet i en annan bil kunde se hur 21-åringen balanserade sin surfplatta mot ratten – som han inte brydde sig om att hålla i trots att bilen gick i 105 kilometer i timmen. Det skriver Mirror Online.

– Jag kunde inte tro mina ögon. Jag har aldrig sett något liknande. Det var läskigt att se. Han såg dessutom att jag tittade på honom och började vinka till mig, säger vittnet.

”Han behöver ett uppvaknande”

Det var på motorvägen M8 i närheten av Glasgow som medtrafikanten såg föraren spela bilspelet The Real Racing på sin surfplatta, samtidigt som bilen inte gick helt rakt på vägen.

En stund senare fick vittnet syn på föraren igen, fortfarande med racingspelet på ratten och utan minsta tecken på att bry sig mer om den verkliga vägen.

– Om han fortsätter så här kommer han döda sig själv eller någon annan. Han behöver ett uppvaknande, säger vittnet.

Lyckligtvis slutade det livsfarliga beteendet bra. Ingen skadades och 21-åringen har nu blivit av med körkortet i ett halvår.

I topp på listan hittar vi två nya modeller, båda Opel Insignia, jämfört med förra året. Halvkombi-versionen av Insignia finns på förstaplatsen, följd av kombin. Fjolårsettan Peugeot 508 får nöja sig med tredjeplatsen.

Siffrorna bygger på biltillverkarnas egna förbrukningssiffror, som ofta får kritik för att vara optimistiska och omöjliga att hålla i verkligheten. Det gjorde att Facit.com bestämde sig för att utmana de två topplacerade bilarna i Full tank challenge, där de till slut lyckades ta sig de dryga 190 milen från Köpenhamn till Saint-Tropez utan att behöva tanka.

Handlar om att köra smart

Enligt Håkan Nilsson, motorskribent på Facit.com, klarade man målet utan att köra överdrivet långsamt. Det handlar i stället om att köra smart.

– Med en medelfart på 82 kilometer i timmen, normal landsvägskörning, nådde vi målet med en hel del bränsle kvar i tankarna. Det handlar om att köra med insidan av huvudet och inte bara med högerfoten. Har man aldrig tidigare testat att köra miljövänligt och snålt, blir man riktigt överraskad över hur lätt det egentligen är, säger Håkan Nilsson.

Facit.com planerar att göra om Full tank challenge i år, då med fler bilar från listan.

Den här typen av tunga fyrhjulingar saknar inbyggda hastighetsbegränsningar, och vissa av dem klarar av hastigheter i upp till 100 kilometer i timmen. Men redan vid krockar i 50 kilometer i timmen visar alla fyra testade fordon upp allvarliga säkerhetsproblem, konstaterar Euro NCAP.

Renault Twizy, som har en toppfart på 80 kilometer i timmen visade sig ha dåligt skydd för de farligt höga krafterna som krocktestdockans nacke utsattes för. Twizy visade även dåligt skydd för andra delar av kroppen, och i sidokrocktestet hamnade huvudet utanför bilen, vilket blir en stor fara vid riktiga olyckor.

Bältet gick sönder

Säkerhetsbältet i Tazzari Zero, med en toppfart på 100 kilometer i timmen, gick sönder i krocktestet, vilket gjorde att dockans huvud slog i ratten med risk för en dödlig skada. Bilens konstruktion klarade krocken i 50 kilometer i timmen, men det var på håret. Om krocken varit allvarligare hade batteriet tryckts in i fotutrymmet. Dessutom öppnades dörren vid sidokrock.

Eftersom Club Car har en maxhastighet på 35 kilometer i timmen representerar krocktestet en krock med en annan bil. Vid en frontalkrock kollapsade bilens konstruktion och dockans huvud slog i ratten, och den testade versionen av Club Car saknar dessutom krockkudde. Även andra kroppsdelar utsattes för stora risker. Vid sidokrock saknades helt skydd för föraren.

Även Ligier IXO JS LINE 4 Places saknar krockkuddar, trots en toppfart på 70 kilometer i timmen. Vid frontalkrocken skadades bilens konstruktion allvarligt. Säkerhetsbältet lossnade delvis, vilket skapade en risk för flera kroppsdelar. Vid sidokrocken lossnade dörren på förarsidan.