Till Volvos 50-årsjubileum 1977 skulle det tas fram något alldeles speciellt – och snacka om att det blev speciellt!
Först ritade chefsdesignern Jan Wilsgaard ett antal skisser på en lyxcoupé och använde en Volvo 164 för att testa de nya interiöridéerna. Prototypen togs sedan till den italienska designern Sergio Coggiolas företag i italienska Turin där den omarbetades till att bara ha två dörrar samt ett tak klätt med vinyl. Utanpå, alltså. (Vilket senare gav den färdiga bilen smeknamnet ”Katafalkvagn” eller ”Skokartong med basker”.)
Den enda skillnaden mellan protypen och den version som sedan tillverkades var egentligen antalet kronor på C-stolpen. Prototypen hade den svenska symbolen tre kronor där, medan bilen som producerades hade en stor. Ja, det fanns en skillnad till, förstås – bilarna som senare tillverkades var inte ombyggda 164:or…
LÄS MER: Volvo PV – en dröm som blev verklig
Motorn i Volvo 262C var inledningsvis en V6:a på 2,7 liter som gav 140 hästkrafter. Tack vare att en del av materialet var gjort i aluminium vägde den mindre än 150 kg.
Byggsatsen till 260C togs sedan fram i Göteborg, men de ordinarie maskinerna där var inte gjorda för att kunna hantera produktionen så delarna skickades till företaget Bertone i Turin. Bertone hade redan erfarenhet av Volvo efter att 1975 ha börjat bygga limousinen 264TE.
Hos Bertone modifierades 262C rejält och fick en radda specialdetaljer adderade i utrustningen – bland annat fönsterhissar, centrallås, elspeglar, farthållare, luftkonditionering, läderklädsel (överallt), lättmetallfälgar och elektriskt infällbar radioantenn.
De första åren fanns bilen bara i silvermetallic, med vinyltaket. Från 1979 fanns den även i guldmetallic, utan vinyl. Samma år som guldfärgen kom fick bilens bak ett nytt utseende. Den fanns även i några andra färger, som sedan fasades ut 1980 tillsammans med silvermetallic/vinyl.
1981 blev modellens sista år, och fick då även den största uppgraderingen. Motorn bytte namn från B27E till B28E, vilket enkelt uttryckt innebar 14 extra hästkrafter. Och det sista färgvalet blev en mix av guld och nougat.
Bilen kostade dubbelt så mycket att bygga än standardmodellen men sålde betydligt bättre än beräknat. 800 per år var det inledande målet men totalsumman för bilen, som producerades under fem år, blev 6 622 exemplar. Omkring 200 av dem hamnade i Sverige och dessa hör till landets absoluta bilrariteter.
Fotnot. Katafalkvagn är en vagn med likkista, som oftast dras av hästar.
LÄS ÄVEN: Volvos väg till lyxmärke – bildspecial
1. 262C var inte den första tvådörrarsmodellen i 260-serien. Det gjordes 3 329 stycken 262 GL, med två dörrar, men bara för Nordamerika.
2. 262C är den enda fabrikslevererade Volvo med vinyl över ståltaket.
3. Coggiolas prototyp, som byggdes av en Volvo 164, finns nu på Volvos museum i Göteborg.
4. Det oberoende företaget Solaire byggde en cabversion (se bildspelet) av 262C på uppdrag av Volvo Cars i Nordamerika. Bara 5 bilar tillverkades!
5. Volvo-vd:n Pehr G Gyllenhammar hade en specialbyggd 262C som sin företagsbil. Den var röd, precis som hela interiören. Den hade ingen V6-motor utan en fyrcylindrig B21 ET-turbo. Grillen var i matt svart, något som var en föraning om vad som komma skulle – 1984 kom GLT och Turbo med svart grill.