När han gick på gymnasiet fick han syn på Zephyren som stod och rostade sönder utomhus.
– Min pappa avrådde mig från att köpa skrotbilen, och då kunde jag så klart inte låta bli, säger han glatt och tillägger att den kommande tiden lade han ned det mesta av sin fritid att få den i körbart skick.
Efter några år såldes bilen vidare och kom att avlösas av andra Fordar.
– Men jag kunde inte glömma min Zephyr, den var så speciell. Så när jag nyligen fick se att samma bil var till salu på Blocket köpte jag tillbaka den osedd. Tyvärr var den i nästan samma skick som förra gången, så det var bara att börja om.
400 timmar i garaget och ny lack
Efter drygt 400 timmar i garaget som omfattade en total översyn av såväl bromsar som det elektriska lackades bilen om i en matt svart kulör, till skillnad från den solida svarta lacken som den hade från början.
I dag är bilen i vad han kallar ett modifierat originalskick, vilket innebär att han dekaltrimmat bilen på sina ställen. Under huven sitter en treliters V6 som är en utbytesmotor och som inte är original, samma sak gäller den treväxlade automatlådan.
– Bakaxelns utväxling är anpassad efter en manuell låda, så varvet är lite väl högt. Men det är något som jag ska åtgärda längre fram.
En av 20 förproduktionsbilar i Sverige
Under årens lopp har han forskat en hel del i bilen historia och funnit att den var en av 20 förproduktionsbilar som kom till Sverige 1966.
Brittiska Ford ville med denna första serie testa den svenska marknaden, men köparna var inte speciellt intresserade av den ovanligt stora och svulstiga britten.
Flera motorjournalister liknade körupplevelsen vid att ratta ett otympligt och spårkänsligt hangarskepp medan andra noterade förvånat att man satsat på nymodigheter som skivbromsar runtom.
– Den blev ingen större försäljningsframgång, men det tycker jag är synd. Bilen är både rymlig och driftsäker, det är mer än vad man kan säga om många andra bilar från mitten av 60-talet.