Solen speglar sig i den blanka lacken och inne i kupén ser inredningen ut som ny. Trots att bilen har 41 år på nacken är den i nästan samma skick som när hans morfar tog ut den.
Då var det april 1973 och oljekrisen hade ännu inte lagt sordin på bilmarknaden. Att det blev en helt ny tysk bil kan förklaras av Andreas Lindströms farfar var säljare av just Volkswagen.
– Jag vet att morfar även hade fått ett bra pris på en vit Volvo 142, men så här med facit i hand är jag glad att han valde den här lite fräckare modellen, säger Andreas Lindström.
Under de kommande åren användes bilen sparsamt och än färre mil blev det när morfadern köpte en bättre begagnad Opel Omega.
– Mätarställningen var på knappt 10 000 mil när K70:n ställdes av 1993, och till min stora glädje fick jag ta över den för tio år sedan. Då var det bara att damma av lacken, se över bromsarna och ge sig ut på vägarna.
Ratades av kunderna
Sedan dess har den varit med på ett flertal bilutställningar där han fått många frågor om vad det är för märklig bil han kör omkring i. För även om VW hade hoppats att K70-modellen skulle bli en storsäljare ratade kunderna den till förmån för den mer beprövade VW 411/412.
– Ännu sämre gick försäljningen när Passaten kom. Då störtdök försäljningen och på grund av det usla rostskyddet skrotades de flesta ut, säger Andreas Lindström som menar att regelbundna Tectylbehandlingar är A och O för att hålla rosten borta.
VW K70 förknippas ofta med dålig kvalitet men detta är inget som Andreas Lindström märkt av.
Tack vare enkel och beprövad teknik är det snarare enkelt att fixa de småfel som ändå uppstår.
– Dessutom finns det en så kallad Diagnoskontakt, som var VW:s nya system för att kunna konditionsbestämma bilen. Men ska jag vara riktigt ärlig har jag ingen aning om vad den sitter, jag har inte behövt använda kontakten ännu, säger han med ett stort leende.