Den italienska racerbanan Misano World Circuit ligger nära semesterorten Rimini. Detta är klassisk motorsportmark, här har miljontals människor samlats för att hylla fart och högljudda motorer genom åren. Misano används mest till motorcykelracing, här kör bland annat kungaklassen MotoGP med storheter som världsmästaren Jorge Lorenzo och den populäre hemmasonen Valentino Rossi.
Men det är inte bara motorcyklarna som känner sig hemma här. Audi R8 V10 Plus trivs också som fisken i vattnet. Den blänker som en blå safir i solen.
Bilen är i sitt rätta element
Ljudet är nästan tråkigt sofistikerat när bilen lufsar genom depågatan på tomgång, men blir rätt elakt när man kliver på gasen ordentligt och ger sig ut på banan. Kraften är våldsam och direkt. De 560 hästkrafterna slungar i väg R8 V10 Plus från 0-100 km/h på 3,5 sekunder. Och accelerationen bara fortsätter. Det hårda chassit ser till att de breda däcken har bra grepp när R8 graciöst styr genom en svepande högerböj i närmare 200 km/h. Efter en kort raka närmar sig en mycket tajt kurva och det blir bråttom att få ner farten. Den tungjobbade bromspedalen aktiverar två sexkolvs monoblock-ok fram som greppar tag i de 380 mm stora, keramiska bromsskivorna. Bromskraften är enorm och på ett ögonblick är farten nästan nere på noll. Sen är det dags att accelerera fullt ut på start- och målrakan och ge sig ut på nästa varv. Och nästa. Och nästa … Audi R8 V10 Plus är i sitt rätta element. Det här är en dröm för många som gillar att köra bil.
Kvävs av den grå verkligheten
Dessvärre bleknar drömmen snabbt. Den här typen av dyra och supersnabba bilar må vara byggda för att kunna visa musklerna på en racerbana som Misano World Circuit. Men de flesta används nästan uteslutande i vanlig trafik. Det är därför som vi har lämnat banan och bestämt oss för att testa hur det är att använda Audi R8 V10 Plus som vardagsbil i en vecka. Och den grå verkligheten kväver snabbt den mesta av glädjen med en supersportbil.
Bilen hade bara rullat några kilometer, oljan i motorn hade inte ens hunnit bli fisljummen, innan jag fastande i den första bilkön på väg till jobbet. Sakta, sakta segade sig trafiken in mot Stockholm. En buss passerade på höger sida. Till vänster smet ett par mopeder fram mellan de stillastående bilarna. På hemvägen var det samma visa, farten översteg aldrig 50 km/h. Och de 560 hästarna i den mittmonterade motorn trampade frustrerade på tomgång bakom förarsätet.
Dag två med en R8 som vardagsbil började tungt. Bilen har endast ett passagerarsäte och jag har två barn som skulle till förskolan. Hm. Svårlöst. Räkna ”ole, dole doff” och låta ett av barnen gå? Köra två gånger? Ta chansen att ingen skulle se om jag trängde ihop båda två i det enda passagerarsätet? Nej. Den enda vettiga lösningen var att låta bilen stå och promenera med barnen. Och sen gå hem och hämta bilen.
Matkassarna får plats
Det går att uträtta en hel del ärenden med en sportbil, en Audi R8 är mer praktisk än man kanske kan tro, visade det sig under veckan. Att handla några ordentliga matkassar är inga problem, det ryms en del i bagageutrymmet i fronten. Lite märkligt känns det dock att stå och jämföra prislapparna på Willys när man har en bil för 1,7 miljoner kronor på parkeringen. Blickarna från andra som handlade var både långa och nyfikna. Men ingen vågade komma fram och prata om bilen.
Prat fick man dock nog av vid på macken. R8 V10 Plus är en ganska törstig bil, så det blir ett och annat besök vid bensinpumpen. Och varje gång var det minst en person som kom fram och ville snacka bil. Någon ville ha en bild på sig själv i förarsätet. En man i 70-årsåldern, som tydligen tävlat i racing för några tiotal år sedan, kunde inte slita blicken från de biffiga bromsarna. En pojke i nio-tioårsåldern ropade ”wow” så högt och så många gånger att hans pappa verkade skämmas och snabbt drog in honom i en silvergrå Passat Variant.
När helgen kom tittade också grannarna fram och ville snacka bil. De bildade en liten kö för att få bli skjutsade på en tur i Audi R8 V10 Plus. Nu fanns ingen trafik ute på vägarna, så äntligen fanns lite utrymme att släppa lös effekten i motorn. Jag skjutsade gärna och jag vet inte om det var grannarna eller jag som uppskattade de här turerna mest. Vi log i alla fall fånigt allihop.
Många turer till tippen
Det går inte bara att ägna helgerna åt nöjen. Det stod ett par säckar med gammal isolering hemma i källaren som jag lovat att köra i väg. Eftersom det inte finns någon dragkrok på Audi R8 V10 Plus fick släpvagnen stå och det blev till att köra säckarna i bilen. En säck i taget. De gick precis ner i bagageutrymmet i fronten, om jag pressade ihop dem lite. Personalen på återvinningscentralen skrattade gott – någon tog till och med en bild med sin smartphone – när jag kom med den femte och sista säcken.
På måndagsmorgonen var det dags att lämna tillbaka R8:an. En vecka rasar fort förbi i det här livet. Trafiken var seg. Som vanligt i Stockholm. Och jag måste erkänna att jag längtade lite efter min praktiska familjekombi. Men samtidigt drömde jag mig tillbaka till Misano. Till kurvorna. Till doften från asfalten. Till start- och målrakan. Det är något visst med att sitta i en sådan här bil. Känslan av racerbanan finns där. Även i en bilkö.